Endast normala, friska och sunda djur i utmärkt fysisk kondition skall användas inom avel. Därtill bör uppfödaren naturligtvis följa de rasspecifika riktlinjerna.
Fertiliteten hos tiken är allra störst vid 2-3,5 års ålder och då är också risken för komplikationer i samband med dräktighet och förlossning minst (Johnson CA, 2008).
Efter 5 års ålder minskar tikens fertilitet, men även kullarnas storlek och den neonatala dödligheten ökar.
Kullarnas storlek beror dock inte endast av tikens ålder utan påverkas också av flera andra faktorer:
- Antalet dräktigheter – Kullarna är störst vid den 3:e och 4:e dräktigheten (Kelley R, 2002, Bobic Gavrilovic B 2008)
- Antalet parningar under löpet – Flera parningar ger större kullar än bara en parning (Bobic Gavrilovic B 2008))
- Hundens ras – Större hundraser får större kullar med flera valpar, än mindre hundraser
- Tikens kondition – Särskilt fetma men även undernäring hos tiken ger mindre kullar (Bobic Gavrilovic B 2008)
Hanhundens spermier lever i 4-6 dagar i tikens livmoder efter parningen. Tiken kan således bli dräktig efter en parning som gjorts flera dagar för tidigt i förhållande till ägglossningen. Förutsättningen är att tillräckligt många spermier överlever tills åtminstone några av tikens ägg har avgått och hunnit mogna. Den period under vilken tiken kan bli dräktig och som hos många tikar är 8-10 dagar lång, brukar kallas för tikens fertila (fruktsamma) period. Den mest fruktsamma perioden (fertiliseringsperioden) infaller under de sista 2-4 dagarna av höglöpningen när alla ägg har avgått, hunnit mogna och är befruktningsdugliga.