Utfodring av hundvalp och växande hund

Efter 4 veckor, är mjölken enbart inte tillräcklig för att säkra valparnas tillväxt och utveckling (Fontaine 2012). Torrfoder kan då spädas med vatten eller filmjölk/yoghurt 3:1. Blötfoder spädes 2:1. Vid 5 veckors ålder utgör oftast den utspädda maten huvuddelen av födan och valparna diar då endast som ett tillskott. Vid 6 veckors ålder är de flesta valpar avvanda även om några tikar kan tillåta att valparna fortsätter att dia till 8 veckors ålder eller längre.

Fodret hos en valp och växande hund bör innehålla följande:

  • 29-32% animaliskt protein
  • Minst 18% fett (med balans av Omega 3-och 6-fettsyror)
  • 20-30% kolhydrater
  • Essentiella vitaminer
  • Mineraler
  • Fettsyror

Eftersom tänderna kommer dag 21-35, kan valparna efter att mjölktänderna kommit, inta födan outspädd.

Vid vecka 4-8 är kaloribehovet 200-220 kcal ME/kg och det är lämpligt att valparna får mat var 6:e timme (4 ggr per dag) (Grellet et al 2012). Följ valpens viktkurva – den ska peka uppåt och gör den det får valpen i sig tillräckligt med mat.

När valparna slutar dia får de inte heller mammans skydd mot infektioner via modersmjölken och de är då extra känsliga mot ex parvovirus. Forskning har visat att om antioxidanter och probiotika (levande bakteriekulturer som ex finns i yoghurt och A-fil) tillsätts fodret i början ökar skyddet och den immunologiska responsen vid vaccinering mot ex parvovirus ökar (Benyacoub et al. 2003).

Forskning har också visat att tillskott på fiskolja rik på DHA (docosahexaenoic syra) under det första levnadsåret ökar intelligensen hos hunden (Zicker 2012).

Stora hundar fortsätter att växa under längre tid än mindre hundraser. Den kraftigaste tillväxten sker de 3-4 första månaderna hos ex dvärgpudlar. Då har de uppnått ungefär hälften av den förväntade vuxenvikten. Dvärgpudeln  har vuxit färdigt vid ca 10 månaders ålder. Därefter behöver de inte specifikt valpfoder utan kan inta mat för vuxna hundar (Hawthorne 2012).

Under tillväxten bör hundens foderintag begränas för att inte möjliggöra maximal tillväxt. Det är viktigt att erbjuda ett balanserat foder av tillväxt eller laktationstyp och vatten. Tillskott av vitaminer, mineraler eller protein är då onödigt och i många fall skadligt.

Lätt underutfodring är att föredra framför överutfodring. Med det menast att det är bättre att hunden är något underviktig jämfört med om den skulle vara något överviktig. Överutfodring under tillväxten ökar risken för fetma och skelettproblem (Meyer et al 1991). Fetma ökar risken för många andra sjukdomar och minskar hundens aktivitet, produktivitet och livslängd. Proteinmängden har inte visat sig påverka tillväxthastigheten (Royal Canin, 2000).

Hur mycket mat en valp behöver, är individuellt och påverkas av många olika faktorer: Ras, storlek, hälsa, energiförbränning och mängden aktivitet. Därför anser Nutritional Assessment Guidelines 2011 (ref nedan) att mängden mat bör ransoneras utifrån kroppsvikt, muskelkondition och mängden kroppsfett. Valpen bör vägas en gång i veckan, muskelkondition och mängden fett bedömas och utifrån detta kan matransonen antingen ökas eller minskas. Hos valpar ska förstås vikten ständigt öka vid veckokontrollerna (till skillnad från normalviktiga vuxna hundar).

Purina Body Condition Score

Purina Body Condition Score

Bedömning av muskelmassa

The AAHA Muscle Condition System

REFERENSER

2011 Nutritional Assessment Guidelines : information. Lisa Freeman, Iveta Becvarova, Nick Cave, Clayton MacKay, Patrick Nguyen, Betina Rama, Gregg Takashima, Ross Tiffin, Peter van Beukelen, S. Yathiraj Journal of the South African Veterinary Association; Vol 82, No 4 (2011), 254-263. doi: 10.4102/jsava.v82i4.84