Om man vet hur länge tiken brukar löpa kan man ha som en praktisk tumregel att låta para henne 2 ggr, 2-3 dagar innan löpets slut. Exempelvis en tik som löper i tio dagar ska helst paras två av dagarna 7-9. Man bör undvika att rikta in sig på att para tiken endast på den allra sista dagen i löpningen. Det är då risk för att flera av äggen har hunnit bli för gamla för befruktning. För att optimera chanserna för dräktighet och för att få en bra kullstorlek bör man om möjligt alltid låta para eller inseminera tiken minst två gånger. Enligt senaste rönen rekommenderas parning/insemination två dagar i rad, för att erhålla högst fruktsamhet och så stor kull som möjligt (Steckler et al, 2013).
En sensitiv och reliabel metod att avgöra bästa parningsdag för tiken är att ta ett blodprov för mätning av dräktighetshormonet progesteron. Progesteron-test kan också göras för att fastställa när det är dags för valpning.
När tiken har ägglossning är progesteronhalten > 5-8 ng/mL (motsvarande 16-25 nmol/L). Thomassen et al (2006) har kunnat visa att bäst fruktsamhet fås när tiken paras 2-3 dagar efter det att progesteronhalten uppnått 15-20 nmol/L.
2-3 dagar efter det att progesteronhalten uppnått 15-20 nmol/L har de första äggen hunnit mogna och det är dags att para tiken. Då ligger progesteronnivån runt 30 nmol/L . När tiken går ur löpningen brukar progesteronet ligga över 80 nmol/L. Tiken ska alltså som regel paras när progesteronvärdet är 30-75 nmol/L, vilket visar att hon är i fertiliseringsperioden (Thomassen et al, 2006). Om tiken kommer till veterinären i början av löpet och progesteronhalten är 2.4-3.6 nmol/L har Steckler et al (2013) visat att tiken har högst fruktsamhet exakt 6 dagar senare och att man även ska para en andra gång dag 7.
Efter befruktning stiger progesteronhalten dagligen under 15-25 dagar tills den når sin maxnivå. Maxnivån bibehålls sedan under 7-14 dagar, varefter progesteronhalten börjar sjunka. 48 timmar innan förlossningen sjunker progesteron drastiskt till <2 ng/mL (motsvarande 6.4 nmol/L), vilket orsakas av en akut stegring av Prostaglandin.